TV-tips: Hammarkullen

Tv-serien Hammarkullen från 1997 går just nu i repris i SVT. De första tre avsnitten går att se nu på SVTs hemsida, det fjärde och sista avsnittet sänds på måndag 20.00 i SVT1.

Hammarkullen är en underbar, tragisk och framförallt rolig kollektivskildring från förorten med samma namn i Göteborg.

Mer konservatism

Magdalena Ribbing om vad som inte går för sig på ett bröllop.

Och så lite poliser:

Religiös tolerans, tack

Får man vara ateist och samtidigt acceptera att det finns folk som inte är det? Nej, verkar Humanisterna tycka. Den senaste veckan har Humanisterna drivit en stor annons- och webbkampanj på temat Gud finns nog inte, med bland annat ett test av hur religiös man är. Själv blev jag "klockren humanist" efter att bland annat svarat nej på frågan om jag ville att Gud skulle bestämma vem jag gifte mig med.

På den enda frågan där jag gav "fel" svar ansåg jag att man inte skulle kritisera andra människors religion. En distinktion: jag tycker att man ska få kritisera andras politiska åsikter, oavsett om de berättigas med religion eller inte. Det finns kyrkor runt om i världen driver politiska agendor, som förtrycker kvinnor och homosexuella, som motarbetar sexualundervisning och aborter. Det är en konservativ ideologi som vi måste bekämpa, men att det finns t.ex. konservativa kristna som tycker så betyder inte att alla kristna gör det.

Som toleranta ateister måste vi kunna se skillnad på religiösa och fundamentalister.

Att dessutom gräva fram det mest sexistiska citatet man kunnat hitta ur koranen i en värld där det redan finns mängder av fördomar mot muslimer (Ali Esbati tar upp ett skrämmande exempel) är bara fullständigt onödigt.

Paolo Pissoffi har också skrivit om kampanjen.

Förlegad syn på aborter

Anders Milton skriver på DN debatt idag om aborter, efter en utredning han gjort på beställning av socialdepartementet, med syfte att på sikt minska antalet aborter i Sverige. Utgångspunkten för utredningen är underlig, istället borde man försöka minska antalet ofrivilliga graviditeter, inte andelen av dessa som slutar i abort. Även bilden av hur ofrivilliga graviditeter uppstår är märklig. Milton skriver:

Kunskapen om den sexuella och reproduktiva hälsan kan vara bristfällig. Attityder kan spela in; mannen förväntar sig att kvinnan står för skyddet och han tar inget eget ansvar för sin sexualitet, båda är berusade och struntar i riskerna, kvinnan fås till att acceptera samlaget genom tjat, hot eller våld och har då inga preventivmedel till hands.

Det här är tyvärr fortfarande den gängse bilden av personer som gör abort i Sverige 2009. Ungdomar, fylla, sexuellt utnyttjande eller till och med våldtäkter. Att majoriteten av dem som gör abort lever i stabila parförhållanden, eller att 40 procent av de kvinnor som gör abort är över 30 år framkommer inte i Miltons artikel. Anneli Kero skriver i Läkartidningen:

Tendensen att osynliggöra resursstarka grupper har säkert att göra med att aborträtten kan upplevas svårare att försvara om den inte förknippas med psykosocial nöd. Osynliggörandet av "abortpar" bidrar dock till att abort förblir tabubelagd och fortfarande huvudsakligen ses som en nödlösning bland speciella riskgrupper [...]

Milton verkar också förutsätta att de flesta människor inte vet hur man skyddar sig mot graviditeter och könssjukdomar, och informerar oss bland annat om att "kondomen måste finnas på under hela samlaget, endast då kan man skydda sig mot infektioner som kan ge långsiktiga och allvarliga besvär." Även synen på invandrare är, minst sagt, märklig:

För dem som nyss flyttat till Sverige och läser svenska på sfi bör undervisningen inkludera undervisning om sexuell och reproduktiv hälsa, relationer, jämställdhet, värderingar och olika synsätt på sexualitet.

En statlig utredare befäster alltså fördomen att vuxna människor som råkar vara födda i ett annat land än Sverige inte har ambitionen att leva i jämställda förhållanden, och dessutom inom ramen för svenska för invandrare behöver undervisning i hur man rullar på en kondom.

Kolla också Julia Skott, trollhare, Svensson, Hillevi Wahl

Eftervalsanalys och Piratpartiet

Vänsterpartiet gjorde ett uselt val till EU-parlamentet, vi tappade hälften av våra väljare jämfört med valet 2004. Samtidigt fick Piratpartiet 7,1 procent av rösterna.

Vad som ofta sagts hittills är att våra väljare, i egenskap av EU-kritiker i högre utsträckning än andra lät bli att rösta. Nu presenterar Synovate en mätning som visar att det inte stämmer, Vänsterpartiets sympatisörer har röstat i högre utsträckning än tidigare:

Bland MP- och V-sympatisörerna ökade samtidigt valdeltagandet kraftigt, och en majoritet av dem röstade. Det pekar på att det inte var en dålig mobilisering som låg bakom valförlusten för Vänsterpartiet, utan att en stor del av partiets sympatisörer röstade på andra partier i EU-valet, i första hand MP och S.

Jag tror själv att vi förlorat många yngre väljare till Piratpartiet, som var störst i åldersgruppen 18-30 år, medan Vänsterpartiet i år hade vårt största stöd bland medelålders väljare.

Egentligen är det märkligt att PP lyckats ta väljare ifrån oss. Partiet tar bara ställning i ungefär 2 procent av de frågor som EU-parlamentet beslutar om, och i de frågorna har PP närmast identiska åsikter med Vänsterpartiet. I övriga frågor säger de att de kommer att rösta med sin partigrupp i EU-parlamentet, även om de ännu inte berättat vilken partigrupp de kommer sätta sig i. Före valet har de talat om den liberala eller den gröna gruppen, men de svenska partier som redan sitter i dessa grupper verkar splittrade i frågan, och båda partigrupperna har åsikter som avviker från Piratpartiets, om t.ex. Lissabonfördraget.

PP har även fått en inbjudan till vänstergruppen GUE/NGL, men frågan är om de kommer att acceptera den. Piratpartiets nya EU-parlamentariker Christian Engström är gammal folkpartist, och kommer kanske tacka nej till att sitta med oss på grund av ideologiska skygglappar. Avgående EU-parlamentarikern Jens Holm skriver:

Vart går Piratpartiet? [...] Till oss i vänstergruppen, GUE/NGL? Vi är en konfederal grupp där varje delegation kan rösta som den vill, vi är för frihet på nätet och mot Lissabonfödraget. Piratpartiet har fått en inbjudan om samtal, bollen ligger hos dom. PP bestämmer själva förstås. Vore jag piratpartist skulle jag engagera mig i frågan och inte låta en handfull i partitoppen bestämma.

Det verkar det också som att flera piratpartister gör. Vi får se hur det slutar, men jag hoppas själv att de sätter sig med oss i GUE/NGL.

Google Books

Jag har precis tittat på betaversionen av Google Books. Tanken med projektet är att skapa ett bibliotek på nätet, vilket i grunden är ett bra projekt. Problemet är att, iallafall i betaversionen, är det ont om fulltexter, i de flesta sökningar jag gjort har jag antingen fått ett meddelande om att förhandsgranskning inte är möjlig, eller bara fått se någon enstaka sida ur böckerna. Istället finns länkar till nätbokhandlar som säljer böckerna ifråga. Enligt avtal ska 63 procent av intäkterna från bokförsäljningen gå till upphosrättsinnehavarna, resterande 37 procent till Google.

Någonstans här ser jag ett problem. Böckerna säljs för att Google ska göra vinst, det handlar alltså inte om tillgängliggörande i vanlig mening. Information wants to be free, men är det inte.

Vad jag helst av allt skulle vilja ha är lättillgängliga texter i fulltext. Detta skulle t.ex. kunna finansieras med en generell skatt på bredband, som jag gärna skulle se ihopbakad med TV-licensen. Dessa pengar skulle sedan kunna betalas ut som ersättning till upphovsrättshavare, liknande den biblioteksersättning som redan finns i Sverige.

Biblioteksersättningen nämndes flitigt i slutdebatten inför EU-parlamentsvalet i förra veckan, men ingen av kandidaterna verkade ha någon riktig koll på hur biblioteksersättningen är uppbyggd idag, att den enbart går till svenska författare och översättare, och enbart betalas ut för böcker på svenska.

För ett system med tillgängliggjord fulltext skulle fungera skulle det kräva en ny form av biblioteksersättning, på global skala. Vem som skulle kunna administrera ett sådant system är högst oklart. Dessutom finns det motståndare mot Google books i nuvarande form bland annat i Tyskland, men frågan har också tagits upp på EU-nivå. Dessutom granskas frågan nu av amerikanska justitiedepartementet, eftersom det antas kunna snedvrida konkurrensen.

Välkommen!

Den här bloggen är tänkt att handla om kultur, politik, och kulturpolitik.